Jag har kommit fram till att det är 4 stora händelser de senaste 2 åren som är orsaken till min mentala ohälsa. Och jag tänkte att jag skulle berätta om dom här, som ett sätt för mig att bearbeta allt.
Ibland känns det som jag ältar och ältar. Men jag tror det behövs ett visst antal repetitioner innan hjärnan på något sätt kan släppa händelser som varit stora och omvälvande.
Då kör vi igång med del 1 av denna tragiska serie av händelser.
Det hela började under hösten 2016. Jag arbetade på en turistbyrå tillsammans med en kollega som jag var jättenära vän med. Vi hade jobbat tillsammans, bara hon och jag, i nästan 12 år. Dag ut och dag in såg vi varandra genomgå de flesta saker i livet. Vi blev nära vänner och umgicks även på fritiden.
En dag på min semester ringde hon till mig för att berätta att hon fått ett nytt jobb. Jag stod på IKEA och började gråta. På något sätt kändes det som att hon gjorde slut med mig. Jag hamnade i chock nästan. Och jag insåg att min vardag på jobbet aldrig mer skulle bli sig lik. Jag fick panik. Jag ville inte jobba kvar på turistbyrån utan henne. Hon var i princip den enda anledningen till att jag jobbade kvar, då jag förövrigt var väldigt trött på arbetsuppgifterna.
I oktober månad lämnade hon mig ensam och jag stod kvar som ensam ansvarig. Samtidigt beslutade sig kommunen att bolagisera turistbyrån tillsammans med övriga turistbyråer i Dalarna och plötsligt var min framtida anställning i gungning. Jag fick hög arbetsbelastning i och med övergången från kommunal verksamhet till kommersiellt företag och vissa dagar ville jag bara gråta av stress.
Samtidigt hade jag en relation med en man som kräver ett helt eget inlägg. Det kan här sammanfattas med att han inte hade överseende med att jag mådde dåligt och krävde massor av mig under tiden. Men som sagt, mer om detta sedan.
Tidig vårvinter passade jag på att söka ett nytt jobb. Jag var på intervju och fick tillslut anställningen till mitt nuvarande jobb som kommunikatör och samhällsvägledare. Detta var ljuset i tunneln för mig. En nystart. Det var då allt skulle vända.
Jag började mitt nya jobb i maj 2017, ganska utarbetad av slutspurten på mitt tidigare jobb. Min nya tjänst tillhörde en helt ny enhet på kommunen. En enhet som aldrig funnits, som inte hade färdiga rutiner, målsättningar eller visioner. En helt ny chef som då saknade struktur och alla anställda var allmänt förvirrade. Av förklarliga skäl såklart. Det var ju en del av jobbet, att skapa vår verksamhet tillsammans. Men det var inte en optimal situation för en redan utarbetad Linda.
Och så kraven hemma. "Nu har du ju börjat din nya tjänst. Nu borde du vara mindre stressad och må bra. Jag behöver din uppmärksamhet och din tid"
Man brukar ju klara av en viss mängd stress om den antingen är tidsbegränsad eller om man har det lugnt och får återhämta sig på hemmaplan. Men att ha kaos både på jobbet och hemma är ingen bra kombination. Det håller inte i längden. Det tar inte lång tid innan allt rasar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar