Händelse #2
Ja, då var vi framme vid händelse nr 3. Och detta är kanske den mest osannolika händelsen. Det är en händelse som golvade mig totalt. Det var här jag tappade all tilltro på mänskligheten. Och jag vet att detta inlägg kommer vara det svåraste att skriva.
Det handlar om min syster. Eller ja, vi är inte systrar egentligen. Vi har gemensamma halvsyskon. Vi har aldrig umgåtts som syskon som barn. Vi lärde känna varandra som vuxna. Och det tog inte lång tid innan vi var oskiljaktiga. Jag har nog aldrig känt mig närmare en person än henne. Hon var mer min syster än mina syskon jag faktiskt växt upp med. Vi tänkte lika. Vi avslutade varandras meningar. Vi förstod varandra. Så vi började kalla varandra systrar. För det var vårt förhållningssätt till varandra. DNA spelade liksom ingen roll.
Hon hade en jobbig tillvaro som tillslut ledde till skilsmässa, under samma period som jag och mitt ex separerade. Trots att jag själv mådde dåligt ställde jag upp för denna människa, eftersom det är vad syskon gör i min mening. Jag hjälpte henne flytta, jag umgicks med hennes barn, jag skänkte saker som hon saknade i sitt nya boende efter skilsmässan osv. Jag gjorde det med glädje eftersom hon var min syster och hennes barn stod mig varmt om hjärtat.
Sen kom dagen. Juldagen 2017 för att vara mer exakt. När hon kläcker ur sig att hon "hade känslor" för mitt ex. Det vill säga idioten ni kunde läsa om i händelse #2.
Japp! Exakt i den sekunden rasade min värld. Där hade jag gått och trott att alla mina misstankar (vi kommer till dom lite senare) var en bieffekt på att jag själv mådde dåligt i min separation. Jag trodde jag höll på att bli tokig, läste in saker som inte fanns för att jag mådde kasst. Allt för tron om att den sista människan på denna jord som skulle skada mig var hon. Men så var det inte. Bevisligen.
Nu i efterhand är allt så tydligt. Alla misstankar jag hade. Det var helt klart min intuition som hade gått igång. Min magkänsla som aldrig svikit mig tidigare, hade alla rätt. Tyvärr.
Det var med denna insikt allt började göra ännu mer ont! Alla lögner. Rätt upp i ansiktet. Av den enda personen i världen jag litade på. Hon hade inte bara "börjat få känslor". Hon hade självklart agerat på känslorna och offrade sin egna jävla syster för egen vinning.
Sak efter sak föll på plats. Varför hon uttryckt sig på ett visst sätt. Varför hon varit oanträffbar. Varför hon börjat ta avstånd. Varför hon betedde sig annorlunda. Andra människor som berättade saker för mig, som hon specifikt bett dom att inte berätta för mig. Smygandet. FUCKING KNIVEN I RYGGEN!
Detta hade ju såklart pågått mycket längre än från den dag hon berättade för mig. Att hon ens hade mage att fira jul med mig dagen innan hon berättade. Låtsas som ingenting och se mig ge hennes barn julklappar och skit. Vilken jävla liten lögnaktig fitta! Ingen skam i kroppen för fem öre. (Men vad kan man förvänta sig av en kvinna som ligger med sina elever egentligen? Medan hon var gift.)
Jag har inte varit guds lilla ängel. Absolut inte. Men jag har ALDRIG offrat en familjemedlem för en karl. Det är en sak som är säker. Jag menar, där stod hon vid min sida när han och jag separerade. Spydde galla över hur han behandlade mig, skällde och härjade. Sedan ligger hon med honom och plötsligt är han mannen i hennes liv och jag betyder ingenting. Uppenbarligen inte systrar längre.
Hon försökte säga att hon "inte ville ha dessa känslor, att hon inte medvetet ville såra mig" men vi vet ju alla att man gör sina val här i livet. Man står ju inte handfallen inför nya relationer t.ex. Någonstans väljer man ju att agera på sina känslor. Och vill man inte offra sin syster, sätter man stopp låååångt innan man fått känslor för någon. Jag kan inte ens förstå hur man vill ha en relation med sin systers karl. Känns nästan incestuöst för mig. Men jag förstår ju att hon inte såg på mig som sin syster. För så här gör man inte mot sin egen familj.
Den dag som deras relation rasar, hoppas jag att hon har förstånd nog att inte komma krypandes tillbaka. Då får hon stå sitt kast. Hon valde bort mig. Varsågod lilla råtta, fortsätt lev ditt lilla låtsasliv. Och ja, deras relation KOMMER att rasa. Tro mig. Det kanske inte kommer ske just nu. För jag vet hur envis hon är. Men hon kommer inte att orka. Hon kommer krascha. För hon är en svag liten människa.
Den dagen kommer jag lyckligt skratta mig harmynt, öppna en champagneflaska och skåla för livet!
Inga kommentarer:
Nya kommentarer är inte tillåtna.