Listornas drottning!

Jag är en människa med ett stort kontrollbehov. Det är inte en bra egenskap om man samtidigt är en person med ångest och stress i kroppen. Det blir liksom kaos!

Jag är en av dom som skriver listor för allt. Dom ger mig ordning på alla uppgifter jag har att göra. Och det ger tillfredsställelse att kunna stryka något man åtgärdat från listan. Det är praktiskt på jobbet! Men för min del har dessa listor tagit över mitt liv. Jag överdriver lite, men ibland undrar jag hur många listor man kan ha innan man räknas som mentalpatient?

Jag för listor på jobbet. De är kategoriserade efter mina två olika titlar, och ibland har de underkategorier. Hemma finns det alltid en aktuell shoppinglista, en lista för planerade ändringar i heminredningen, en lista över saker jag behöver göra på helgen, en lista för framtida större inköp osv. Listornas drottning, det är jag det!

När det då händer saker som inte står på någon lista, kan jag lätt få panik. Och händer det saker som är utom min kontroll - hemska händelser eller liknande - får jag ett behov av att kontrollera allt annat runt omkring mig. Jag möblerar om, städar, köper nya saker för att förändra. Det blir lite som någon slags terapi. Slänga gammalt som påminner, köpa nytt och skapa nya minnen. Typ.

Denna lilla egenhet gjorde sig väldigt tydlig i helgen. Jag fick ett tråkigt besked i torsdags kväll. Hela helgen har jag städat, fixat och trixat hemma i lägenheten. Skinande rent, ordning och reda. Kontroll.

Jag unnade mig äntligen nya täcken och kuddar till min säng. Ut med det gamla, in med det nya som ingen jubelidiot sovit i tidigare. Nytt, fluffigt, fräscht och bara mitt! Mitt köksbord fick sig också en uppdatering, ny ljusbricka och fina blommor av en vän.

Vem är jag?

Vad svarar man ens på den frågan? Ska man dra den gamla vanliga och berätta om vad man jobbar med och vad man gör på fritiden? Definierar mitt jobb mig? Kan man dra slutsatser om vem jag är utifrån mina fritidsintressen?

Vi gör så här. Jag drar den gamla vanliga, för skojs skull. Jag jobbar som kommunikatör och samhällsvägledare. Vad gör man med den titeln? Ja, som kommunikatör arbetar man med information och kommunikation. Hemsidor, sociala medier, pressmeddelanden, annonser och mycket annat. Det skrivna ordet i olika former. Som samhällsvägledare på en kommun vägleder man kommuninvånaren inom kommunens verksamheter. Man har kunskap om vilka andra myndigheter kommuninvånaren ska vända sig till i andra frågor. Möten med människor öga mot öga, via telefon och e-post.

Det är ett roligt jobb. Jag tycker om mitt jobb. Min nuvarande anställning är ganska ny, i snart 1,5 år har jag titulerat mig kommunikatör och samhällsvägledare. Mina tidigare anställningar har alla grundat sig i servicebranschen, främst turism.

Jag är 36 år. Jag har inga barn. Jag har valt att ha det så. Och detta kommer jag säkert skriva ett inlägg om vid ett senare tillfälle. Jag har istället 2 katter som jag mer eller mindre behandlar som mina människobarn. Det är en annan historia.

Jag bor själv. Men jag är inte en ensam person. Jag är visserligen singel, och än så länge har jag absolut inget behov av att ändra på den situationen. Varför kommer ni förstå senare. Jag har många fina vänner och familjemedlemmar som stöttar mig i min resa.

På fritiden tycker jag om att träna. BodyCombat är min favorit-träningsform. Högintensiv träning, inspirerat av kampsport. Sjukt bra musik att avreagera sig till. Jag tycker om att promenera, helst i skogen eller vid vatten av något slag. Jag är ju lite av en foto-nörd så jag tar gärna bilder under tiden.

Matlagning är en stor passion. Älskar att laga mat. Och äta mat. Och fotografera mat. Haha!

För tillfället känner jag mig dock som en väldigt tråkig person. Jag orkar inte med så mycket på min fritid. Jag har inte energi nog att göra mer än mitt arbete. Jag försöker hitta sådant som ger energi men det är svårt. Blir jag utsatt för mycket intryck under en dag är jag supertrött hela dagen efter. Så det är lätt att bli lite antisocial när man mår så här.

Det får nog räcka som en första presentation tror jag. Hej så länge! 

Behovet av att samla tankarna någonstans

Ja, behovet av att samla tankarna någonstans. Det är nog anledningen till varför jag startar denna blogg idag. Jag har ingen önskan om uppmärksamhet eller ett behov av att någon bekräftar det som jag kommer att skriva här. Jag kommer att skriva här för att på något sätt få ordning på mina tankar.

Jag mår inte bra. Det är väl utgångspunkten i allt det här. Jag mår inte bra mentalt. Jag är en stressad, utmattad, sorgsen, bitter och aningen deprimerad kvinna. Det finns anledningar till detta. Jag kommer säkert prata om dessa i ett annat inlägg framöver.

Min mentala hälsa har påverkat mitt arbete, mitt privatliv och allt däremellan. Jag har nu fått möjligheten att via min arbetsplats jobba med personlig utveckling. En kurs på 6 veckor. Kursen börjar om 1 vecka och jag kommer skriva om den här. Jag tänkte berätta om vad vi får göra på dagarna, mina tankar kring sådant vi pratat om och hur jag tänker applicera allt jag får lära mig till min vardag, arbetsliv och relationer.

Bloggen kommer antagligen ändra utseende vartefter. Just nu fick den ett enkelt utseende. Jag är vanligtvis en kreativ person men de senaste 2 åren har min stress hindrat mig mycket i just det avseendet. Vem vet, efter dom här 6 veckorna på kurs kanske jag återfunnit lite hopp om livet och lust att skapa.

Det här får räcka för det första inlägget. Lite som ett välkomstbrev eller bruksanvisning till bloggen. Läs om ni vill. Kommentera om ni vill. Men jag är här för min skull.

Söndag kväll - dags för matlagning. En passion jag har! Ikväll blir det sötpotatissoppa med knaperstekt chilihalloumi och rostat surdegsbröd.