Händelse #4 - dödsstöten

Händelse #1
Händelse #2
Händelse #3

Händelse nummer 4. Dödsstöten! Jag trodde inte att året 2017 kunde bli mycket värre. Det var nyårsafton. Jag var festklädd, satt hemma hos min bästa kompis och drack bubbel (alkoholfritt - detta kommer jag prata om i ett annat inlägg). Vi skulle vidare till en annan vän på nyårsmiddag. Och jag tänkte: "Nu, nu är detta pissiga år över! 2018 kommer bli mitt år. Jag förtjänar bättre än det här".

Plötsligt får jag ett sms av min pappa. Ett sms som på 2 sekunder får mig att förstå att något inte står rätt till. Han var yr, ville åka till sjukhuset. Jag kör som en dåre, och finner min pappa i ett tillstånd som jag först tror är en hjärnblödning. Vi åker till akuten, och någon timme senare har både hans och mitt liv totalförändrats av beskedet att han har en hjärntumör.

Jag är pappas flicka. Han är min hjälte. Min klippa och trygghet i livet. Han som ger mig styrka och skinn på näsan. Han som lyfter upp mitt självförtroende till skyarna. Plötsligt måste jag vara stark för honom. Jag måste vara stark fastän hela min tillvaro är kaos, och jag just förlorat den enda människan jag litade på - min s.k. syster. (Händelse #3).

Mitt liv övergår till att leva för min pappa. Jag släpper allt annat. Min egen hälsa sätts åt sidan för jag tror att jag ska förlora min trygga punkt i livet - min kärlek - min pappa.

I månader kämpar vi med hjärnoperation, strålbehandlingar, nära-döden-upplevelser, ångest och sorg. Han blir något bättre. Sommaren 2018 kommer och går. Vi firar medicinsk framgång med en resa till Jämtland. Hösten kommer, jag märker att han mår sämre igen. Vi får besked om att tumören är tillbaka. Den går inte att operera denna gång och läkarteamet planerar en vinter med bromsmediciner, cellgiftsbehandling.

För någon vecka sedan förändrades allt igen. Pappa ramlar hemma och tar sig inte upp. Jag hittar honom på golvet när jag åker förbi för att kolla till honom då min magkänsla sa mig att något var fel. Ambulans till akuten, vidare till Falun. Svullnad runt tumören. Svag pappa.

Läkare lämnar nya besked. Pappa får valet att välja mellan pest eller kolera. Man tror inte cellgifter kommer hjälpa. Det finns inget botemedel. Pappa väljer att inte gå vidare med cellgifter.

Pappa bor nu på ett korttidsboende, i väntan på ny utvärdering om några veckor. Vi tar en dag i taget.