Jag har tänkt på en sak. Det där med var och hur man bor är ju faktiskt väldigt viktigt. Det påverkar ens mentala hälsa väldigt mycket!
När jag separerade från mitt ex och "tvingades" flytta tillbaka till en stadsdel som inte har så gott rykte tyckte jag att livet kändes ganska orättvist. Jag hade dock tur att få en lägenhet i ett av områdets helt nybyggda lägenhetskomplex och lägenheten är verkligen superfin.
Under den kaotiska första tiden efter separationen tyckte jag väl såklart att det mesta var orättvist. Men när jag väl fick distans till mina känslor och kunde fokusera på de positiva delarna så är ju resultatet helt fantastiskt egentligen.
Inte nog med att jag slipper ett totalt dysfunktionellt förhållande med en person som orsakade så enormt mycket skada på min själ och mentala hälsa, så ledde ju faktiskt allting till att jag får bo ett stenkast från den totala GULDGRUVAN i min stad - Dalälven.
Jag kan i praktiken ta ett skutt från min parkering så är jag nere vid Älvpromenaden där jag så många gånger blivit räddad från ångestattacker, sorg och vrede. Att gå längs denna promenad är ren och skär medicin för mig. Och det pratade jag ju faktiskt om i mitt förra inlägg. Det här skulle ju handla om boendet, haha!
Tillbaka till lägenheten. Ja, den är liten. Men den är bara min. Ingen annan har bott i den innan tack vare att det är ett nybygge. Den inglasade balkongen mot älven är det som gör hela lägenheten måste jag säga. Vi trivs så bra, jag och katterna. Det är lugnt, TYST och bara massa mys hela tiden.
Jag är ju lite av en perfektionist och får lätt ångest när det är för stökigt. Så att bo själv och ha kontroll över var alla saker hamnar, när städning ska ske och hur allt ska se ut är helt jävla underbart. Det finns inga barn och ingen idiot till karl som ska förstöra. Att en katt har omkull en kruka eller spiller kattsand utanför lådan är HIMMELRIKET i jämförelse, haha!
Jag är sååå tacksam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar